Bokbinderi

Bokbinderi är ett gammalt hantverk. I princip arbetar bokbindaren idag på samma sätt som man gjorde för snart 2000 år sedan.

En av de första böckerna som påträffats är en papyrusrulle från Egypten från ca 2500 f Kr. Så småningom kom idén att skära papyrusen i ark. De första bundna böckerna innehöll enkla, odelade ark som satt samman genom häftning längs en sida. Konsten att tillverka papper importerades från Kina till Europa på 900-talet, vilket drastiskt förändrade böckerna. Under medeltiden utvecklades bokbinderikonsten av munkar, vilka handtillverkade böcker.

Då boktryckarkonsten gjorde sitt intåg på 1400-talet flyttade bokbindarkonsten ut från klostren med hantverk till massproduktion i boktryckarverkstäder och längre fram även separata bokbinderier. Skinn ansågs länge vara det lämpligaste skyddsmaterialer för böcker och från Fjärran Östern kom tekniken att prägla och förgylla böcker, vilket gav ny fart åt bokbinderihantverket. Europeiska kungafamiljer och aristokratin gav beskydd och stöd åt skickliga bokbindare, och ett stort antal privata bibliotek byggdes upp.

Med industrialismen på 1800-talet kom nya radikala förändringar där bokbinderiet blev maskinellt. Man försökte många gånger efterlikna hanbundna böcker, men medförde ofta en sämre papperskvalitet och förenklad inbindning. En motreaktion mot kvalitetsförsämringen skedde bl a i England där ett antal hantverkare slöt sig samman och upprättade privata tryckeriföretag för att tillverka kvalitetsböcker. Detta har gjort att bokbinderi som hantverk finns kvar än idag.

Idag består en bok av ett antal ark fästade i ryggen. De är sammanhållna mellan pärmar vars utsidor klätts av något material (t.ex. papper, skinn, tyg). Bokbindaren utför alla arbetsmoment, inklusive det konstnärliga utformandet, fram till det färdiga bokbandet.